söndag 31 januari 2010

Valdebatt

Har just tittat på delar av valdebatten. Det som jag brinner för är barn, ungdomar, sjuka och äldre. Eftersom jag har bott utomlands så har jag en annan syn på vård, skola och omsorg. Man får en annan uppfattning om Sverige och svenskarna.

När det gäller skolan, tycker jag att det är bra att betygsätta eleverna från årskurs 4. Så som det är satt idag är inte alls bra. Jag tycker att skriftliga omdömen är ett förebyggande syfte till ett förhoppningsvis bra betyg. Man ska fånga eleven redan i början innan det börjar gå snett inte i slutet av terminen. Får man som idag betyg först i åttan, kan det vara för sent. Jag har två barn och de i sin tur har haft många klasskamrater. Jag har varit med i föräldraföreningen när de gick i grundskolan och har därför sett vilka elever som det gått bra för och vilka det gått dåligt för. Jag har också sett vilka föräldrar som ställt upp och vilka som inte har gjort det. Skolgången utomlands är uppbyggd på ett helt annat sätt än i Sverige. Min dotter gick i internationella skolan och där var föräldrarna tvungna att engagera sig på ett helt annat sätt än i Sverige. Man hade skriftliga omdömen redan i nollan. Varje år bytte eleverna klasser. Man hade någon enstaka klasskompis med sig till nästa klass. Det gjorde att man lärde känna fler elever och föräldrar. Och det blev ingen som direkt kände sig utanför. Det var lika för alla.

Som förälder hjälpte man till i klassrummet, som bussmamma, i biblioteket. Man hade också en international dag, där man berättade om sitt hemland. När min dotter började skolan fick jag inte vara med i klassrummet. Orsaken till det var att hon mycket snabbare skulle lära sig engelska språket om jag inte var med. På bara 14 dagar hade hon lärt sig en hel del. Hon fick också extra lektioner för att klara av språket. När det gäller skolan känns det bättre vad den blåa blocket står för än den röd-gröna partiet har tänkt göra om de vinner.

När det gäller vård och omsorg går jag helt på den röd-gröna linjen. Så som det ser ut idag med människor som blir utförsäkrade är fruktansvärt, så får det inte gå till. Man sparkar på dem som redan ligger. Att man privatiserar och säljer ut vissa delar av kommunal omsorg är också helt åt skogen. De som drabbas är handikappade, sjuka och äldre. De som är rika ska inte köra i gräddfilerna för att få den vård som alla behöver. Precis så var det att bo utomlands, de fattiga befolkningen fick inte samma hjälp som den som är rik och kan betala för sig. Där var klyftorna så mycket större, det vore tragiskt om det kommer till Sverige.

Det blir svårt att välja, vissa frågor tycker de lika, där går det inte alls att göra en bedömning av vilket parti man ska rösta på. Jag ska försöka ta reda på vad varje parti står för. Hur det än är så är det viktigt att rösta oavsett vad man än röstar på.

torsdag 28 januari 2010

Bra att ifrågasätta vården

Det har varit så mycket skriverier om vården sista tiden. De stackars barn som har dött för att personalen kanske inte har gjort sitt yttersta. Jag vet att ett av barnen som dog hade en förälder som utbildade sig inom vården. Han/hon om någon visste att något gick fel vid barnets behandling.

Det jag har uppmärksammat under alla år som patient, är att de som arbetar inom vården anser att den värsta patienten är den som befinner sig inom samma yrkeskår. Dom ifrågasätter allting på ett annat sätt än jag själv. Jag känner visserligen min kropp bättre än många av dem som jag har mött inom vården och det är fruktansvärt irriterande när man inte får den hjälp man behöver. Jag ber alltid att få en "Second Opinion" av en annan läkare. Får jag samma information då kan jag lita på att det stämmer. Jag ifrågasätter alltid. Därför vet jag också att många inom vården tycker att jag är besvärlig. De få gånger jag har svalt betet så har det gått åt pipan, vis av erfarenheten ifrågasätter jag flera gånger.

Hur är det då när det kommer en sjuksköterska eller en studerande inom läkarvården med sitt sjuka barn och inte får den hjälp som de faktiskt behöver. Vad är det som inte fungerar där? Är det så att den som arbetar inom sjukvården anser att den har längre erfarenhet av sitt yrke att man inte tar till sig vad den läkarstuderande föräldern ifrågasätter? Oavsett så är det fortfarande föräldern som känner sitt barn bäst. I det läget måste läkare eller sjuksköterska vara lyhörda och ta till sig informationen och kanske gör en ny undersökning eller sätta in andra resurser för det stackars barnet.

Alla vet att vården ska spara pengar. Är det därför man avstår från att göra vissa undersökningar bara för att det kostar pengar? Man måste som patient eller nära släkting eller som förälder våga ifrågasätta vården. Det är ens skyldighet. Ett litet barn kan inte fråga de frågor en vuxen kan. Samtidigt måste man som utomstående lita på att vården gör rätt. Det är ett dilemma utan något riktigt svar.

Det är också synd att ett helt sjukhus får all kritik när det faktiskt är frågan om en eller ett par personal på en eller två avdelningar. Det är inte fel på alla avdelningar eller på all vårdpersonal och det måste man också inse samtidigt som man ifrågasätter utföraren av tjänsten eller läser om de drabbade i media.

Val av väljare

När man lyssnar på politiker, så talas det vitt och brett om hur dåligt motståndarna har skött sin mandatperiod. I mina ögon är de flesta partier lika goda kålsupare. De skyller alltid på någon annan. Under alla år som anställd har jag alltför många gånger hört chefer skylla på sina anställda, istället för att ta sitt eget ansvar när det faktiskt är de som har gjort fel. Det är så enkelt att skylla på någon annan.

I år är det val. Den senaste tiden tycker jag att en del av det som sägs i media är direkta personangrepp, inte på partiet i helhet utan mot enskilda partikandidater. När det gäller att stoppa mobbing i skola och på arbetsplatser, då måste man tydligen börja på högre nivå för få stopp på detta. Barn gör oftast som vuxna gör inte som de säger. Många politiker har också barn.

Det som visas på tv eller hörs i radio kanske bara är ett spel för gallerierna. Jag är väl medveten om att mycket klipps bort vid redigering av intervjun och att det som visas inte alltid är hela sanningen. Vad vet jag om politikerna i de olika blocken är bästa polare bakom scenen, men varför ska jag som väljare vara tvungen att acceptera deras beteenden? De olika partierna borde faktiskt fundera över den här frågan? "Är det därför som så många avstår från att rösta eller hellre röstar på ett parti som bär ögonlapp och svartvit huvudduk?" Visserligen är det bra med uppstickare som rör runt i grytan, men det är oftast inte de som i slutändan styr landet.

Jag anser att politiker borde ta sitt ansvar och tala om vad de kan göra för landet och dess befolkning, inte klaga på vad det andra blocket gjorde eller borde ha gjort under sin mandatperiod. Jag anser att det är viktigt att rösta oavsett vad vi än röstar på. Vilket parti jag väljer att rösta på får tiden utvisa.

onsdag 20 januari 2010

Bemanningsföretag

Äntligen! Jag har väntat på att den här debatten ska starta. Under de 5 år som jag har arbetat för bemanningsföretag har jag velat att detta ska komma fram. Det var faktiskt så att man i slutet av 30-talet början av 40-talet fick stopp på bemanningsföretagen. Och precis som de sa i Uppdrag granskning så kom bemanningsföretagen tillbaka på 90-talet i större utsträckning. Det jag vänder mig emot är den dåliga lönen och det bemötande man som tillfällig konsult får. Jag har varit fast anställd i närmare 30 år och har arbetat i flera olika branscher genom åren. Jag har aldrig blivit så dåligt bemött som när jag började på bemanningsföretag. Tittar man på vad lönen ska ligga enligt lagen är det betydligt högre än vad bemanningsföretagen betalar. Företagen som hyr in personal slipper allt ansvar för den anställde. Eftersom vi som arbetar som konsulter kostar pengar, vill de bli av med oss så fort det bara går. Därför har man piskan på sig hela tiden. Vilket leder till stress. De som är arbetslösa vågar inte säga i från, för gör de det får de arbetsförmedlingen på sig. Om de har tackat nej till ett arbete via bemanningsföretagen finns risken att de blir utan arbetslösersättning. Den VD som intervjuades sade att om man inte är intresserad av att arbeta via bemanning ska man söka sig inom andra branscher.

Det är bara att gå in på arbetsförsmedlingens hemsida där är de flesta jobben utställda på bemanningsföretag. Det är väldigt få företag som anställer. Jag hoppas att det blir en fortsatt debatt om detta. Det här behöver politikerna ta tag i. När det gäller LAS. Företag kan redan kringgå detta via bemanning om man då ändrar LAS eller tar bort den, kommer det att bli ännu sämre för den som är arbetslös eller tillsvidare anställd.

lördag 16 januari 2010

Släkten både här och där

Vad roligt det är med all kommunikation som sker via nätet. Nu har jag fått tag på fyra av mina kusiner som jag inte har haft kontakt med på flera år. Dels för att vi inte pratar samma språk, men nu när de flesta talar engelska blir allt så mycket lättare. En av mina kusinbarn mailade till mig via Facebook häromdagen. Jag har försökt få tag på hennes mamma eller mest hennes moster som är några år yngre än mig och vi umgicks en hel del på 80-talet. Sedan tappade vi bort varandra. Nu med hjälp av Facebook så har vi åter igen funnit varandra. Jätteroligt. Det behövs så lite för att man åter igen ska kunna hålla kontakten. Det är väl så ju äldre man blir desto mer söker man sina rötter.

Jag började med det sedan jag fick höra att jag inte längre tillhörde det land jag bor i. En kvinna som jag känner väl sade till mig "Det är tur att du är finska". "Va! Jag som trodde att jag var svensk", blev ganska förvånad av hennes påhopp. När jag frågade henne vad hon menade började hon svamla något om segt virke. Vad hon egentligen var ute efter var min vilda tonårstid. Alla människor har ett förflutet, good or bad. Vad gjorde henne till en bättre människa än jag, bara för att hon är helsvensk?

De här två meningarna gjorde i alla fall att jag började fundera över hur människor beter sig mot varandra och helt plötsligt kände jag mig oerhört rotlös. Visserligen är båda mina föräldrar födda i Finland, men båda är precis som jag svenska medborgare. Jag har under alla år sett mig som svensk. Jag kan inte ett ord finska, jag har inte ens bott i Finland.Det är ju löjligt att jag skulle vara något annat.

Men det här blev starten till ett nytt manus. Jag håller som bäst på att skriva på det, samtidigt som en tredje historia dök upp i huvudet. Så just nu skriver jag två böcker parallellt, vi får se vad resultatet blir.

Oavsett hur det blir så har jag hittat en del av mina rötter via Facebook, så lite av rotlösheten har faktiskt försvunnit.

onsdag 13 januari 2010

Utförsäkrad

När man läser i tidningar om alla stackars människor som kommer att bli utförsäkrade blir jag bedrövad. Tänk att människor som är sjuka ska vara tvungna att vända ut och in på sig själva för att få vara sjuka. Det är helt otroligt att människor som ska behöva ta sitt liv för att de inte orkar stå upp och försvara sig mot försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Trots alla intyg så får kvinnan inte den hjälp hon behöver. En väninna till mig är också på väg att bli utförsäkrad, hon är livrädd att hon ska hamna på gatan. Ett är då säkert. Hon kommer få det mycket sämre ekonomiskt när hon blir utförsäkrad. Hon har fått kämpa i flera år för att få förståelse för den sjukdom hon har. Men inte hjälper det.

Det är inte undra på att man blir arg när man ser reklamkampanjen av Försäkringskassan på tv i mellandagarna. Det är som ett hån mot dem som blir utförsäkrade. Är det verkligen dit pengarna ska gå?

fredag 8 januari 2010

Nya smycken


Det är så kallt ute men en liten promenad blev det idag. Sedan har jag fotograferat de nya smycken jag har tillverkat. Håller på att uppdatera min hemsida, kommer med tiden att göra om den. Just nu är det lite mycket som måste ordnas innan jag åker in för operation. Kommer arbeta om två veckor ute hos en kund i fyra veckor. Det blir skönt att tänka på något annat. Igår ringde jag till Vårdguiden för att höra vad som gäller med vårdgarantin. Fick svaret att det inte gäller för mig eftersom det är special. Typiskt! Nu har jag väntat sedan november förra året, på grund av att det är en ny remiss lägger man på 3-4 månader till ovanpå det gamla. Tänk på det om ni blir runt slussade till olika landsting då gäller inte vårdgarantin.

söndag 3 januari 2010

Ett hjärta slår ca hundratusen gånger varje dag

Visste ni att ett människohjärta slår cirka 100 000 gånger varje dag?

Under en livstid blir det mer än två miljarder hjärtslag. När en eller flera hjärtklaffar påverkas av en sjukdom kan blodflödet genom hjärtat äventyras. Vi har alla fyra hjärtklaffar som ser till att blodet endast passerar genom hjärtat i en riktning. Man kan se det som små dörrar som stängs och öppnas varje gång blodet forsas igenom. Jag är född med hjärtfel men det har inte hindrat mig att göra det mesta av livets goda.
Jag behöver inte hoppa bungyjump för att bevisa vad jag kan. Precis som de flesta andra människor har jag gått i skolan, varit en vild tonåring, arbetat, gift mig, fött barn, bott utomlands, varit arbetslös med mera. På 70-talet var jag en av dem som fick min första mekaniska klaff, den har nu varit verksam i trettiotvå år. Dessvärre är det två andra klaffar som är skadade som måste åtgärdas. Som jag sade tidigare är jag inte orolig för själva hjärtoperationen utan det som är runt omkring. Det har redan slarvats en del som jag själv har varit tvungen att kolla upp för att det inte har blivit gjort. Något som jag egentligen inte skulle behöva göra.

Jag är en person som inte lämnar något åt slumpen utan väljer att ta reda på informationen på egen hand. När jag bodde på Filippinerna fick jag Duengefeber som orsakas av en mygga. Dengue kan ge inre blödningar precis som mitt blodförtunnande medel Waran som är en förkortning av Warfarin och som på engelska bland annat kallas för Coumadin, Jantoven, Marevan, Lawarin. Läkaren i Manila säger att jag måste sluta med Waranet. Läkaren i Sverige säger att jag ligger risigt till om jag slutar med tabletterna. Jag lyssnade på dem båda och gjorde sedan det jag trodde var bäst för mig. Allt gick bra.

Snart ska jag läggas in för min tredje hjärtoperation. Två kanske tre klaffar ska förmodligen bytas ut. Jag kommer åtminstone att ha två mekaniska klaffar den tredje kommer att åtgärdas med en ring.

Lyssna till ert hjärta och tänk på vilken fantastisk muskel som sitter i er kropp och slår hundratusen gånger varje dag.

lördag 2 januari 2010

Ett nytt år nya händelser

Då är ett nytt år här igen. De första nio åren är avklarade av tjugohundratalet. Blev det en bra slut och en bra början? Jag kan bara svara för mig själv. Både och skulle väl jag vilja säga. Det har varit både bra och dåligt. Men förra året var ett rörigt år och inte blev det klappat och klart heller. Jag väntar på en ny hjärtoperation. Den blev stoppad i november i sista stund. Det är så mycket så att jag inte orkar dra allt just nu. Tyvärr är det politikerna som ställer till det när de klubbar igenom förslag som berör oss medborgare oavsett om du har en sjukdom eller för tillfället är frisk.

Man har valt att lägga riskoperationer, hjärtoperationer till Lund och Göteborg. Stockholm är därmed avpoliterad. Det medför alltså ett stort problem för mig som patient. Med ett brak föll jag mellan stolarna på grund av politikerna har valt att klubba igenom detta förslag. Och vem tar ansvaret? Jag har pratat med läkare som skyller på politikerna och politikerna skyller på Landstingen. Ingen tar sitt ansvar. För mig innebär det här en längre resväg (Stockholm-Lund), en större kostnad, en längre väntetid, åter igen måste jag driva mina frågor för att få svar. Jag är tvungen att göra den tredje hjärtoperationen. Helst av allt skulle jag vilja slippa men i nuläget har jag inget val. Under alla mina år som patient så har jag bara en enda gång fått hört av en läkare "att jag bara ska veta hur mycket jag kostar vården". Det vet vi ju redan att kvinnor kan vara väldigt otrevliga mot varandra, men att sparka på en som redan ligger det blev lite för mycket. Det var exakt det som hände när jag precis skulle sövas för en el-konvertering. Det blev alldeles tyst i rummet, läkare, sjuksköterskor och narkos såg helt chockade ut när läkaren fällde denna kommentar. Jag som i vanliga fall har svar på tal blev alldeles stum. Jag kunde bara konstatera att hon inte var lämplig som läkare. Men som sagt under alla år som patient (49 år)är det första gången som jag blir behandlad på detta vis. Jag anmälde aldrig detta utan jag skriver om det istället.

Nu väntar jag som sagt på en ny hjärtoperation och är väl medveten att JAG kostar pengar. Det är en heldags operation och ett team på närmare tiotal personer är inblandade. Hur är jag då som person? Jag är gift och har två barn. Jag är idag egen företagare vilket gör att operationen sätter käppar i hjulet för mig. Jag skulle hålla kurser under våren, jag är med i en akvarellkurs och vi har utställningar, jag brukar ta ett tillfälligt arbete i mars-april för att få in pengar i företaget. Allt detta spricker nu. Och som egen företagare med en knapp inkomst blir allt detta en stor kostnad för mig som jag inte hade med i planeringen. Det är inte nog med att man ska brottas med myndigheter och landsting för att få sin rätt i samhället, jag måste också kämpa för att få in pengar i mitt lilla företag. Det kan ibland kännas jobbigt, men jag är inte den som ger upp. Jag är född med hjärtfel, jag har bott utomlands, jag har varit i arbetslivet i närmare 30 år, jag har fött barn med 50% chans att överleva, när jag bodde utomlands överlevde jag Denguefeber.

Jag ger därmed inte upp i första taget. Jag försöker tänka positivt utan att för den skull vara överdrivet positiv. Jag har mina down-perioder som alla andra, men försöka duger. Tur nog har jag en familj och massor med vänner som stöttar mig. Visst finns det en oro att det inte skulle gå bra, men som jag hela tiden har sagt; Jag är inte orolig för själva operationen, utan för det som händer omkring. 2007 kom jag ut med min bok "Livets Pussel" den handlar om att leva ett normalt liv trots en sjukdom. Som synes har jag många strängar på min lyra och det ska bli intressant att se vad det här året bär i sitt sköte. Jag ser den här operationen som en tillfällig svacka i livet. Det är bara du själv som väljer hur du vill leva oavsett om du har en sjukdom eller om du är frisk.