fredag 26 februari 2010

kontrollerande chefer ger försämrade resultat

Har just slutat ett tillfälligt arbete. I år har vi haft en bra chef som har låtit oss ta ansvar. Istället för att vara på oss med piskan som tidigare chefer, har hon själv satt sig och registrerat när det har behövts. Det är i mina ögon en bra chef som också får med sig övriga att göra ett bra arbete som möjligt. Jag har arbetat i fem års tid med detta och första året var ett helvete. När perioden var över så tänkte jag aldrig mer, det här var det absolut värsta jag har varit med om någonsin. Det var teamledare som stod bakom ryggen på folk och kontrollerade att de gjorde rätt. Vi fick inte prata med varandra, gjorde man det fick man snart byta plats till ett nytt team och kollegor. En del kollegor blev utskällda inför andra. Misstänksamheten satt verkligen i väggarna. De tillfälligt anställda är inga nybörjare inom arbetsmarknaden, de flesta har arbetat i många år och att bli behandlade som boskap på en arbetsplats är helt otroligt. Många av dem som arbetade då blev senare sjuka. Förmodligen av den stress man upplevde. Att under denna press också vara anställd tillfälligt av ett bemanningsföretag som inte bryr sig, gör att man känner sig riktigt utsatt, för där får man höra att passar det inte så finns det många som vill ta ens plats.

Jag pratar om tjugohundratalet inte om sextio-sjuttiotalet som man skulle kunna tro att det gäller. Idag läste jag en artikel i SVD skriven av Negra Efendi´c om Emma Pihl som har skrivit boken "Lets go! Bli fri från ditt kontrollbehov." Boken bygger på ett forskningsprojekt som visar att kontrollerade chefer ger försämrat resultat. I mina ögon stämmer det precis. Jag lärde mig att parera de värsta otrevligheterna, mycket för att jag har haft sådana chefer tidigare.

Det är viktigt att få fram detta. Människor ska inte behöva bli behandlade som något katten har släpat in. I år var det första gången som bemanningsföretaget har frågat hur vi har haft det. En del har berättat att de har blivit sjuka på grund av den stress vi faktiskt utsätts för. Företaget som vi är konsulter på har en deadline och allt ska vara färdigt till ett visst datum, men hur mycket ska man acceptera bara för att ha ett arbete?

Jag har arbetat i trettio år för sjutton olika företag inom tolv olika branscher. Jag om någon har erfarenhet av olika chefer genom åren. Det är tydligt att arbetsmarknaden har hårdnat. Alla arbetslösa jag har pratat med vill inget annat än ha ett fast arbete att gå till. Men för vilket pris?

onsdag 24 februari 2010

Sjukvården

Idag måste man vara frisk för att kunna vara sjuk. Som patient måste du hela tiden kontrollera att vården gör rätt. Jag pratade med min svägerska för några dagar sedan, hon berättade om en vän till henne som just hade dött. Hon hade varit till vårdcentralen och tagit prover eftersom hon inte mådde bra. Några dagar senare åkte hon och hennes make till en annan ort för att besöka några släktingar.

När hon kom fram kunde hon helt plötsligt inte stå på benen. Hon besökte vårdcentralen på orten och fick åka hem med ett par alvedon på fickan. Då det inte gick över åkte de tillbaka igen till vårdcentralen. En annan läkare insåg att det var något som inte stämde och de undersökte ordenligt. Sedan gick allt rasande fort. Hon kördes med ambulanshelikopter till Uppsala och där konstaterade man att hon hade en hjärntumör. Samtidigt som maken körde ensam hem ringde deras egen vårdcentral för att tala om att alla prover var bra. Maken höll på att få slag men försökte hålla sitt lugn när han svarade att han bara ville meddela dem att hans fru hade en hjärntumör och låg för döden.

Jag är inte oroligt för mig själv men när det kommer till mina unga vuxna oroar jag mig mycket mer. När jag födde barnen hade jag femtio procents chans att överleva. Dottern är född för tidigt och sonen är född ännu tidigare. Han låg i kuvös första veckorna. Nu har han fått problem med njurvärdena vilket jag tror beror på att han var sjuk så länge under förra året när han fick både bältros, kräksjukan och campylobacter efter att han hade ätit kyckling. Det tog sex månader för honom att komma tillbaka till normal nivå igen. Då gjorde man inga ordentliga kontroller trots att vi var till vårdcentralen upprepade gånger. I förra veckan fick vi reda på från annat håll att njurvärdena var åt pipsvängen. Vårdcentralen började ifrågasätta vart någonstans han hade tagit prover. I alla fall var värdena försämrade och nu ska man kontrollera njurarna med ultraljud.

Om jag tillåter sjukvården att ha sin gång, händer inte mycket kan jag lova. När jag idag fick tag på läkaren, hade han istället för att skicka provsvaren till oss, bokat in sonen på ett läkarbesök om en månad. Hade jag inte ringt så hade remissen för ultraljud gått iväg först efter läkarbesöket. Det kan man ju räkna ut med häcken att undersökningen hade blivit först i april.

Så här ser det ut idag, man måste ringa själv för att få det gjort. Så fort remissen är på nästa läkarmottagning kommer jag att ringa för att boka en tid för ultraljudet. För hoppningsvis kommer sonen att få undersökningen innan jag åker in på min hjärtoperation. Jag känner att jag har nog med mig själv men mina barn går i första hand. Så faktum varstår du måste vara frisk för att våga vara sjuk.

onsdag 17 februari 2010

Bemanningsföretag

I dagens SVD kan man läsa att Bemanningsföretagen har backat 40 %. Går man in på arbetsförmedelningens hemsida ser man det fortfarande är övervägande bemanningsföretag på de arbeten som finns att söka, så även i dagstidningen. I år är det första gången på två år som bemanningsföretaget har brytt sig om oss tillfälligt anställda. Tidigare har vi inte fått samma information som övriga fast anställda hos dem. Det är också första gången som de frågade hur vi har det på företaget vi är konsulter hos. De kanske drog öronen åt sig efter progammet som visades på tv. Jag tycker fortfarande att de inte är korrekta. Jag har gått hemma i två veckor och väntat på att arbeta. Jag är därmed tvungen att stå till deras förfogande eftersom jag har skrivit på kontraktet. Av det ska jag få 90% av garantilönen. Det ska bli intressant att se vad beloppet egentligen är när lönebeskedet kommer eftersom jag vet att garantilönen är en av de sämsta. En registrerares lön ska ligga på ca 20tusen/månad. Vi är inte ens i närheten av den lönen kan jag säga. Vi har hela tiden piskan på oss på det företag vi är utlånade till. De har en deadline som vi måste följa. Vi jobbar som djur för en urdålig lön. En av de anställda förra året fick inte ens den lön han skulle ha, han utförde ett annat arbete än registrerarna men fick samma lön, trots att företaget betalade mer för hans tjänst. Så därför tycker jag att 40% inte är tillräckligt, flera företag måste våga anställa för att hejda bemanningsföretagens framfart.

måndag 15 februari 2010

Hjärt och lungmaskin

Hu vad läskigt att läsa i tidningen att Lunds sjukhus har varit tvungen att byta hjärt & lungmaskinen som krånglar under operation. Det tar nästan tre timmar att lägga över patienten i en echmo-maskin. Det känns oroligt att jag snart ska ligga i samma position som 17 åringen. Han som nu kanske har fått hjärnskador av att ha varit utan hjärt och lungmaskinen i bara tio minuter. Helt klart får de se över maskinerna tills jag kommer dit.

söndag 7 februari 2010

När blir barn mobbare eller mobbade

Jag ser det lilla barnet stoppa ner sin hand i godispåsen. När de är runt två tre år är allt så litet. Armar, ben, kroppen och det lilla runda huvudet. När hon ska ta godis försvinner hela armen ner i påsen.De är så oskyldiga när de är små. Var någonstans på vägen blir de oskyldiga barnen mobbarna eller de mobbade? Vad och vem är det som påverkar detta underbara lilla oskyldiga barn?

När jag ser programmet om den tillfälliga befolkning från Sverige på en öde ö, då undrar jag hur mycket av detta påverkar barn och ungdomar? Exempelvis han som tycker att det är okej att skalla alla som inte tycker likadant som han själv. Han har ju själv barn. Är det okej att uttrycka sig så i teve när man vet att ens barn kommer att se programmet? Hur kommer han som förälder att reagera om hans barn är den som skallar sina klasskompisar eller blir skallade av andras barn?

Jag anser att det är föräldrarnas ansvar att ta hand om det lilla barnet och att det lilla barnet får bra värderingar när det blir vuxen. Har de inte det stödet så går det ganska säkert åt pipan. Och har man en förälder som tycker att det är okej att skalla andra vuxna, då får man bara hoppas att barnet har en andra förälder som är mer ansvarstagande och som talar om vad som är rätt och fel.

Jag ser den lilla flickan med godispåsen titta upp på sin pappa. Hon får än så länge den hjälp hon behöver. Det ser ut att vara ett tryggt förhållande mellan pappa och barn. Jag tänker på mina egna barn som har varit där, idag är de unga vuxna förhoppningsvis har vi lärt dem en del av livets regler. Restrerande hänger på omständigheter, familjeförhållanden, kompisar och nära vänner.