Operation i Lund

Det har snart gått fem veckor sedan jag opererades i Lund. Det var absolut det bästa som kunde hända. Läkaren som opererade svarade konkret på mina frågor, berättade på ett bra sätt hur de hade tänkt lägga upp operationen, olika senarion som kunde hända m.m. Operationen tog 7 timmar, mycket på grund av att hjärtat satt fast i bröstbenet/balken. De fick hålla på länge för att få loss det.

Efter operationen låg jag nersövd en längre tid eftersom det inte ville sluta blöda. Maken var vid min sida redan på intensiven. När jag började vakna till var läkaren och narkosen där för att berätta att operationen hade gått bra. Jag kommer ihåg att de var där och upprepade samma sak tre gånger. Sista gången var jag så pass klar i skallen att jag tänkte; Tack jag vet, jag har redan hört det två gånger. Jag kunde bara nicka till svar. Jag fick något att dricka men det dröjde inte länge förrän det kom upp lika fort. Tur att maken var där och hann komma med en plaststrut.

Det dröjde ett halvt dygn innan jag kom till avdelningen. Man hade redan haft upp mig för att stå vid sängkanten. Första dagarna efter operation var jag så omtöcknad att jag bara sluddrade när jag försökte prata, hålla bestick gick inte, de for åt alla håll och kanter. Maken fick mata mig. Jag återhämtande mig ganska snabbt med hjälp av sjuksköterskor, undersköterskor ocn sjukgymnaster som befann sig på avdelningen. Maten i Lund var betydligt bättre än i Stockholm skulle jag senare få erfara. Efter en och en halv vecka flögs jag till mitt sjukhus i Stockholm. Dessvärre fick jag ett lymfläckage under operation som höll på och läckte i nästan tre veckor. Jag fick också svullnad i benet och bär stödstrumpa.

Det är så frustrerande när jag bara får svävande svar av läkarna i Stockholm. Det känns åter igen som om jag hamnar mellan stolarna och ingen tar sitt ansvar. Enligt läkaren i Lund borde den här operationen gjorts för flera år sedan. Klaffen rörde sig inte speciellt och var väldigt förkalkad. Man var tvungen att skära bort allt runt omkring för att få dit den nya klaffen. Man har också valt att lägga in ett membran, ifall man måste öppna igen. När jag kom till Stockholm och benet svullande upp letade man efter gamla ekg-papper, det fanns inte ett enda efter 2005. Man var tvungen att ringa till Lund för att ha något att jämföra med.

Maten i Stockholm smakar fruktansvärt, det fanns inte en chans att man kunde äta upp sig och bli frisk av det. Jag var kvar en vecka för att sedan åka på rehab i Saltsjöbaden. Där var maten mycket god och man kontrollerade värdena bättre än på sjukhuset.

Trots allt strul innan operationen har det gått bra. Jämfört med operationen 1977 har jag återhämtat mig snabbare. Trots mina misstankar innan jag åkte till Lund är jag otroligt nöjd. Man hade bättre kontroll och fler personal som tog hand om patienterna. Mycket bättre än vad jag har sett i Stockholm.

Ett hjärta slår ca hundratusen gånger varje dag

Visste ni att ett människohjärta slår cirka 100 000 gånger varje dag?

Under en livstid blir det mer än två miljarder hjärtslag. När en eller flera hjärtklaffar påverkas av en sjukdom kan blodflödet genom hjärtat äventyras. Vi har alla fyra hjärtklaffar som ser till att blodet endast passerar genom hjärtat i en riktning. Man kan se det som små dörrar som stängs och öppnas varje gång blodet forsas igenom. Jag är född med hjärtfel men det har inte hindrat mig att göra det mesta av livets goda.
Jag behöver inte hoppa bungyjump för att bevisa vad jag kan. Precis som de flesta andra människor har jag gått i skolan, varit en vild tonåring, arbetat, gift mig, fött barn, bott utomlands, varit arbetslös med mera. På 70-talet var jag en av dem som fick min första mekaniska klaff, den har nu varit verksam i trettiotvå år. Dessvärre är det två andra klaffar som är skadade som måste åtgärdas. Som jag sade tidigare är jag inte orolig för själva hjärtoperationen utan det som är runt omkring. Det har redan slarvats en del som jag själv har varit tvungen att kolla upp för att det inte har blivit gjort. Något som jag egentligen inte skulle behöva göra.

Jag är en person som inte lämnar något åt slumpen utan väljer att ta reda på informationen på egen hand. När jag bodde på Filippinerna fick jag Duengefeber som orsakas av en mygga. Dengue kan ge inre blödningar precis som mitt blodförtunnande medel Waran som är en förkortning av Warfarin och som på engelska bland annat kallas för Coumadin, Jantoven, Marevan, Lawarin. Läkaren i Manila säger att jag måste sluta med Waranet. Läkaren i Sverige säger att jag ligger risigt till om jag slutar med tabletterna. Jag lyssnade på dem båda och gjorde sedan det jag trodde var bäst för mig. Allt gick bra.

Snart ska jag läggas in för min tredje hjärtoperation. Två kanske tre klaffar ska förmodligen bytas ut. Jag kommer åtminstone att ha två mekaniska klaffar den tredje kommer att åtgärdas med en ring.

Lyssna till ert hjärta och tänk på vilken fantastisk muskel som sitter i er kropp och slår hundratusen gånger varje dag.